Även
Johan III hade som man känner till två frillor:
1) Kerstin Månsdotter som födde en son Hans Johansson
som dog ogift i Tyskland.
2) Karin Hansdotter Hon var från Stockholm. Hon fick
åtminstone tre barn med Johan III. Karin gifte sig senare
med 1) kammarjunkaren Claes Andersson Vestgöte (d.1563) 2)
1574 med slottsfogden Lars Henriksson.
a)
Julius Johansson, född 1559, död nyåret 1580-1581.
1577 adlades han med namnet Gyllenhielm som senare brukades
av flera utomäktenskapliga barn av Vasadynastin. 1580 blev
han befälhavare på Åbo slott. Han uppges ha blivit
trolovad med greve Per Brahe d.ä: dotter Karin.
b)
Sofia Johansdotter, född omkring 1560, död 1583.
Gift med fältmarskalken, friherre Pontus de la Gardie. Hon
fick rätten att bära samma vapen som brodern.
c)
Lucretia Johansdotter, född omkring 1561, död 1585.
Hon var trolovad med friherre Carl Gustafsson Stenbock. Hon fick
rätten att bära samma vapen som brodern.
Karl
IX
Karl
IX hade likt sina bröder ochså utomäktenskapliga
förbindelser. Med prästdottern Katarina Nilsdotter
från Östergötland fick han en son, nedannämnda
Carl Carlsson Gyllenhielm. Han skulle bli det mest allmänt
bekanta utomäktenskapliga barnet inom alla Sveriges kungliga
släktled.
1)
Carl Carlsson Gyllenhielm eller Gÿldenhielm som han själv
skrev sig (1574-1650). Han erhöll en vårdad uppfostran
och sågs redan tidigt av Karl IX som sin riktiga son och legitimerade
honom som sådan. Gyllenhielm adlades med detta namn 1592 av
sin farbror Johan III och fick från 1595 sin militära
utbildning i Frankrike. Hemkommen deltog han i flertalet i dåtidens
krig mot Polacker och Ryssar men även i inbördeskriget
mot Sigismund. Utmärkte sig särskilt vid intagandet av
Kalmar fästning 1599 där ståthållaren Johan
Sparre huvud uppsattes på en påle. Han fick ochså
överta Sparres medeltida gods Bergkvara som 1615 blev hans
friherreskap.
I
Polska kriget var han krigsöverste (motsvarande regementschef)
men blev tillsammans med sin vapenbroder Jacob De la Gardie tillfångatagen
när Polackerna intog Wollmar 1601. I hela 13 år skulle
han sitta i det kalla och fuktiga fängelset under vidriga förhållanden.
Han hade i nöden trots allt fria möjligheter att läsa
och skriva. Han skrev nu "Schola captivitatis", fångenskapens
skola som beskrev hans upplevelser i fångenskapen.
Efter
hans slutliga frisläppande december 1613 överröstens
han av titlar och arbetsuppgifter av sin halvbror, Gustaf II Adolf
som nu satt på tronen. Blev som tidigare Friherre 1615 till
Berkvara, fältmarskalk 1616, riksråd och generalguvenör
1617 och riksamiral 1621. Han deltog senare i flottmanövrar
under 1620-talets slut och var den som forslade hem liket av Gustaf
II Adolf till Sverige. Under Kristinas förmyndarregering var
ha en av de fem som hade i uppdrag att sköta rikets ledning.
Senare spelade han en ringa roll i de strider mellan Oxenstiernska
och de la Gardieska partierna.
Han
gifte sig med Christina Ribbing men avled barnlös 1650 och
slöt själv sitt nystiftade ätt. Begravningen ägde
rum i Strängnäs domkyrka där hans fotbojor från
den polska fångenskapen hänger kvar i gravkoret.
Han
beskrivs som en gladlynt person med stark tro och gott uppträdande.
Känd
för att han lät uppföra Karlbergs slott i Stockholm.