Spånga kyrka väster om Stockholm ligger vackert inbäddad bland träd och buskar kringgärdad av en ålderstigen stenmur. I denna gamla kyrka från medeltiden döptes jag 1970.

Den västra delen är den äldsta, sannolikt från 1100-talets första hälft. Den något yngre, östra delen härstammar från 1300-talet. Kalkmåkningarna i kyrkans valv är från 1300- och 1400-talen och typiska för Mälardalens måleri vid denna tid. Målningarna överkalkades under 1700-talet då den ansågs föråldrade och fördömande. De kom åter fram vid en stor restaurering 1905 som dock inte tog hänsyn till den ursprungliga färgsättningen som först vid 1953-55 års restaurering återuppstod. Gravkoret, som ni ser till höger uppfördes mellan åren 1667 och 1673 efter ritningar av den store arkitekten Nicodemus Tessin. d.ä. Stuckdekoren är skapad av en annan av dåtidens mästare, Italienaren Carlo Carove.

Den som lät uppföra detta praktfulla barockkor var Anna Christina Natt och Dag för en summa av 1750 daler. Hon uppförde det för sin man, riksskattemästare friherre Gustaf Bonde, hans första hustru Maria Elisabeth Ulfsparre, sig själv och barnens räkning.